Gamla lednings- och arbetsmodeller duger inte längre, då de bygger på ansatsen att framtiden kan räknas ut i förväg. De bygger även på att några få i en ledning vet exakt vad som behövs, när och var.
Det i sin tur förutsätter att nutiden i allt väsentligt ser ut som dåtiden, vilket vi alla vet inte stämmer. Ett skäl till att vi fortfarande klamrar oss fast vid det här tankesätter hänger ihop med hur vår hjärna är konstruerad, nämligen att varna oss för faror och göra riskkalkyler. När det begav sig var farorna tydliga och observerbara, man kunde i mötet med en björn riskera att bli uppäten eller om man inte hade skydd, att frysa ihjäl en bister vinterdag. Idag möter vi inte den typen av faror men vår hjärna gör fortfarande de här beräkningarna och analyserna. Vår ”skrämselhjärna” varnar oss hela tiden för faror, vare sig vi vill eller inte, vare sig vi är medvetna om det eller inte.
Idag finns det också faror, låt vara av liten annan art. De här heller inte alltid så lätta att upptäcka eller förutse. Exempelvis vid en förestående organisationsförändring på ditt företag, så börjar ditt Orbital Cortex (skrämselhjärnan) att gå för högtryck.
Vad kommer att hända med mig, får jag behålla jobbet, läggs mitt projekt ner nu och/eller vilka av mina arbetskamrater kommer att flyttas eller få sluta? Skrämselhjärnan har i alla tider varit en tillgång för vår överlevnad. Vi har lärt oss att förutse och undvika faror, men i ett föränderligt arbetsliv är det inte alltid så bra att vi börjar bromsa oss själva så fort vi får vetskap om förändringar.
Effekten blir att vi riskerar att fastna i gamla hjulspår och hindrar utvecklingen. Våra befintliga och gamla ledningsmodeller brukar skilja på leverans och utveckling. Leverans är det vi gör och sen tar vi en paus för att utveckla oss för nästa och förhoppningsvis bättre leverans. Tyvärr finns vare sig tid eller resurser idag att göra den här uppdelningen. De organisationer som vill ligga på framkant och utvecklas måste hitta ett sätt och en struktur för att leverera i vardagen samtidigt som vi utvecklas. Vi måste flytta ”skolan” in i ”produktionen” och hela tiden lära oss mer och fortare samtidigt som vi gör. Alternativet är organismen organisationen dör och bolaget går under. Det finns flera exempel på det.
